Glad?

Som person tycker jag att man ska döma människor från deras insida inte för det yttre. Just nu blir jag äcklad av att höra av andra hur smal och fin jag har blivit, från vissa människor får jag höra det varje gång jag träffar dem, särskilt om jag träffar dem ofta. Jag får höra det på tsp och oralt. Omskrivningarna är detaljerade, okej jag får en bild av hur andra människor upplever mitt utseende, men jag känner mig kränkt. Jag har börjat bli ledsen av att få positiva omdömen.

Min tanke blir förtjänar bara smalare människor beröm? Jag är ju samma person oavsett vikt storlek. Det känns inte kul längre att gå ner mera i vikt. Jag gör det för min hälsas skull för att doktorn vill det. Och för att hålla geisten uppe så måste jag göra det hela intressant. Annars ledsnar jag på att kämpa. Jag hoppas jag får ordning på mitt psyke snart. Jag måste ju vara trevlig på jobbet, och det är på jobbet det känns jobbigt att få höra om min jävla kropp.

Jag är ju ändå Marie, "Viktlös", jag vill inte ha någon stämpel och dugligheten ska inte dömas efter hur smal jag är. Jag är ju bara en människa som vill leva efter bästa förmåga, jag få kämpa med olika saker varje dag. saker som andra vanliga inte behöver ta itu med. Jag har det tillräckligt tufft ändå, och nu måste jag låtsas vara glad, Det suger!

Men i övrigt mår jag bra blodprovena har inget negativt att komma med nu.
Det är bara psyket som svackar lite granna. Jag ska fortsätta att gå ner i vikt. Men jag måste få klämma ur mig hur jag känner mig inombords.

Jag får en känsla av att folk uppfattat mig som en äcklig person när jag var överviktig. Min självinsikt säger att jag inte passar i fetma. Men jag avundas dem som gör det, jag avundas de runda människor som är vackra, och som trivs med att vara det.

Sedan kan jag ha åsikter om väldigt överdimensionerade människor borde gå ner i vikt, fetma är vackert till en viss gräns, så länge man inte hänger vid målsnöret och är nära döden fet. För de människorna tycker jag synd om, de är inte hälsosamt stora. Om man nu kan vara det, hälsosamt stor.

Nu har jag varit negativ, nu till det positiva, jag mår bra av motionen, jag känner mig klarare i huvudet, jag har blivit piggare, ja jag mår bättre i överlag. Det jag önskar är mer kunskap över att lära mig i att förbättra mitt balans sinne, att stå på ett ben och göra vissa övningar tar emot. Men i övrigt är Yoga roligt!

Nu är morgnarna så mörka och dystra, jag längtar efter snön så att det blir ljusare, men samtidigt önskar jag att morgnarna blir ljusare, jag älskar både vinter och sommaren, egentligen kjag gillar alla årstider, men de vackraste är våren och hösten när all spirande grönska träder fram, och höstens alla vackra färger.